Turné på äldreboenden

Så här på sista dagen på året så vill jag passa på att berätta om min senaste turné. Jag har varit ute och sjungit på 35 av Kommunens äldreboenden/trygghetsboenden/dagverksamheter under framför allt november månad. Från Bottnaryd i väst och Lekeryd i öst till Taberg i Söder och Visingsö i norr gick mina åkturer. Överallt bjöd jag på mina sånger och mina berättelser under rubriken 'En underbar värld'. 

Intrycken är många och här några av dem.

På bilden ovan har jag den stora glädjen att fotas tillsammans med Margareta Andersson som är en strålande pianist och hon var pianolärare på Musiklinjen på Per Brahegymnasiet när jag gick där. Det var fantastiskt kul att ses igen och jag fick en bukett med vita rosor av henne. My favorite!

På det allra första stället jag var på stötte jag på Gittan, en gammal vän som jag lärde känna genom mina kusiner Anita och Maria och som jag sedan har träffat lite här och där, bl.a. i Tokyo när hon och hennes man bodde där. Nu stötte vi på varandra i Skärstad (bild nedan) där hon var och besökte sin far!

Vissmålens dagcenter, strax utanför Huskvarna, låg oerhört naturskönt och det var härliga pensionärer med sin personal som välkomnade. Där fick jag också lära mig hur en norsk ficklampa ser ut 🤣

Att sjunga för pensionärer tycker jag är väldigt roligt. Tänk vilka liv alla dessa har levt och vilka historier alla bär på. På vissa ställen mötte jag pigga och glada och välkomnande äldre medans på andra ställen var de mer dementa. På ett ställe hade de missat att jag skulle komma så alla var och spelade bingo. Medan vi stod och funderade på hur jag ändå skulle kunna göra ett framträdande kom två av personalen från en annan avdelning med andan i halsen och undrade om jag kunde tänka mig att sjunga för några på en annan avdelning. De var för dåliga för att kunna vara med på aktiviteter och det var sällan de fick besök på sin avdelning. Så vi tog hissen till tredje våningen och jag sjöng där. Det var en av de finaste stunderna. En kvinna var väldigt orolig så personalen turades om att sitta hos henne och hålla hennes händer så hon blev lite lugnare fast hon hela tiden ville resa sig. Plötsligt uppfattar kvinnan att det är musik i rummet och tittar på mig. Våra blickar möts och hon slappnar av och ler i några sekunder, sedan kommer hon på att hon måste resa sig igen. Det är ögonblicket innefattade en sån rymd av gemenskap trots att det var så kort. 

Att behandla varje människa med respekt och ödmjukhet får man verkligen träna sig på när man möter så många olika slags människor. Man vet aldrig vad en människa tänker eller känner. Det kan man aldrig se utanpå. På ett ställe var det en gammal dam som jag tror var ganska dement för vi fick inte så mycket kontakt. Men när jag drog en historia då skrattade hon! Festligt!

Ett par trygghetsboenden som jag hade glädjen att besöka var Union i Huskvarna och Gjutaren i Norrahammar. På Union i Huskvarna jobbar min svägerska Marie och där var det rekordmånga, 48 stycken. 50 var max för lokalen, men alla som ville komma kom in. De ville de ha extranummer till kaffet så det fick de! Bland annat Kenneth Gärdestads 'Hold Me', en låt som han faktiskt skrivit till mig. En riktig discodänga! På Gjutaren var det också väldigt trevligt. Monas jitterburgare (min favoritkaka) smälte i munnen och de var precis lagom sega, de godaste jag ätit! Som sista sång i mitt program sjöng jag 'Som en bro över mörka vatten' och då var det en man och en kvinna som satt i en liten soffa som tog varandras händer så ömt. Jag fick senare veta att de träffats där på trygghetsboendet, var båda änklingar och hade lägenheterna ovanför varann och var så förälskade. Underbart!

Jag var också på Råslätt och sjöng. Där mötte jag en kvinna som frågade:
- Var bor du då?
- Jag bor i Barnarp, vid Lovsjön, svarade jag.
- Åh men då har du inte behövt resa långt.
- Nej, det är ju jättenära! svarade jag.
Efter ca 1 minut så vände sig kvinnan till mig igen och frågade:
- Var bor du då?
- Jag bor i Barnarp, vid Lovsjön, svarade jag.
- Åh men då har du inte behövt resa långt.
- Nej, det är ju jättenära! svarade jag.
Detta upprepade sig sedan ett par gånger till innan det var dags för mig att börja sjunga. En i personalen sa sedan efteråt att jag hade sådant tålamod att svara samma sak så många gånger. Men det vet jag inte, jag tänkte att det var som att svara på fyra olika personers frågor. Varje gång är ju lika viktig tänker jag. 

I samma lokal stod en spinnrock. Du kan se den lite grann på bilden ovan. Då kom vi att prata om sången 'Den gamla spinnrocken' som UIla Billquist sjöng. Så jag letade fram den på Spotify och så lyssnade vi: https://open.spotify.com/track/7JGOTccJPEOHA9iXZlhf0S?si=a548e410c8324797

Mina assistenter har fått jobba hårt med att kånka på ljudanläggningen och plocka upp och plocka ner och en av dem var på semester under ett par veckor och en annan fick influensan ett par veckor. Men min svägerska Åsa från Falkenberg (på bilden ovan) kom vid ett par tillfällen till Jönköping och räddade upp min tillvaro. Så nu vet även hon hur man plockar upp och ned min ljudanläggning. Den har fått tjäna mig bra!

Ett stort tack till Jönköpings kommun och Studieförbundet Bilda som arrangerade denna turné!

Och med dessa små anekdoter vill jag önska dig, som orkat läsa ända hit, ett riktigt gott 2024.