Borta ur min åsyn

Jag står på stranden.
Ett skepp, precis bredvid mig,
hissar sina vita segel i den mjuka brisen
och ger sig av på det blå havet.
Hon utstrålar skönhet och styrka.
Jag står och tittar på henne tills hon försvinner
och blir ett vitt moln precis där havet och himlen blir till ett.

 Sedan säger någon vid min sida: "Då är hon borta."

Borta, var?

Borta ur min åsyn. Det är allt.
Hon har lika hög mast och lika stort skrov
som när hon lämnade min sida.
Och hon bär sin last av levande gods lika tryggt
till sin avsedda hamn.

Hennes förminskande är i mig - inte i henne.

Och just när någon sa, "Då är hon borta,"
finns det andra ögon som ser henne
och andra röster redo att utbrista
"Här kommer hon!"

 Och det är att dö...

(Fritt översatt: Gone from my sight av Henry Van Dyke)