Kent Nilhag - R.I.P.

En av livets mest smärtsamma sidor är att tvingas skiljas från sina nära och kära. Och fler med mig kan nog instämma i att ju äldre man blir desto fler begravningar blir det.
I veckan som gick fick vi ta avsked av Kent Nilhag. Vi var kollegor i Mun- & Fotmålarna. Kent var fotmålare precis som jag och vi kom med i föreningen samma år, 1990.
Kent hade en cp-skada och hade ibland svåra spasmer och talsvårigheter men ett av hans ben och fötter fungerade bra. Med den foten skapade han många tavlor och 2000 startade han sitt eget galleri "No Hands" i sin hemstad Karlskrona. Det var också i Karlskrona, i den vackra Trefaldighetskyrkan mitt på Stortorget, som begravningen för Kent hölls.
Jag körde ner fyra timmar i Klass1-varningssnöoväder från Jönköping tillsammans med min assistent och sjöng de två sånger som hans mor och närmaste vänner valt, Gabriellas sång, från filmen Så som i himlen och Den jag kunde va skriven av Mikael Wiehe till Björn Afzelius. Två fantastiska sånger som uttrycker kärleken till livet och varandra. Att just denna dag bjöd på snöoväder gör att man inte glömmer Kents begravning i första taget om jag får drista mig till att uttrycka det så. Kent var en driftig man, ville mycket och tog vara på de möjligheter han hade. Han var enormt uppskattad och omtyckt, framför allt i sin hemstad. Det blir tomt nu utan Kent på våra årsträffar och utställningar.
Vila i frid Kent och jag hoppas vi ses i livet efter detta. Då kan vi dansa du och jag!
loading...

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv