Japanturné

Nu är ännu en turné i Japan till ända. Vad jag älskar att vara här! Vi började i Fukuoka där vi var ca en vecka och gjorde alla möjliga saker. Jag besökte t.ex. ett högstadium där jag sjöng och berättade om mitt liv. Efteråt intervjuade en teve kanal, som också filmade besöket, några elever. En elev sa: - Jag lärde mig att det är ok att vara annorlunda!  
Jag var också i låg och mellanstadiet och mötte så fantastiskt gulliga och fina barn.

Under veckan gav jag också en hel del intervjuer. Både i radio, teve och tidningar. Som grädde på moset blev jag inbjuden till guvernören. Han hade bott en period i Paris och hade även varit i Sverige några gånger. Det kan lätt bli lite stelt vid denna typ av arrangemang, men det var en härlig guvernör och vi hade en mycket trevlig stund tillsammans.På fredagen sjöng och talade jag på en kvinnolunch med ca 700 damer. Här i Japan vet man verkligen hur man klär upp sig. Den ena kvinnan tjusigare än den andra och ljudnivån ganska hög när vi åt vår lunch kring runda, vackert dukade bord i en av Hiltons hotells vackra salar.

Fredag, lördag och söndag firade vi sedan ”Celebration of Hope” som arrangerades av kyrkorna i Fukuoka tillsammans med Billy Graham Evangelical Association och hölls i en Sumo brottnings arena som rymde 5000 pers. Enormt mycket tid och engagemang läggs ner på denna typ av event och förberedelserna har pågått i över ett år. Will Graham, Billy Grahams barnbarn, var talare vid de olika samlingarna och under helgen kom drygt 10000 personer, sista kvällen ca 4600 personer. Vi är många artister som har framträtt vid dessa 3-timmars event. Alfie Silas och Mark Christian är andra internationella artister, samt flera japanska sångare och musiker.

Efter helgen fortsatte vår färd till Tokyo där vi på måndagskvällen genomförde ”Celebration of Love” i en av Shinjukus fina konsertsalar. En härlig kväll med mycket folk igen.

På tisdagen hade vi sedan en mycket efterlängtad ledig dag. Vi shoppade och turistade på dagen i Akihabara (känt som Electric town) och Ginza (the Fashion street). På kvällen var vi i den delen av Tokyo där jag känner mig som mest hemma – Shinjuku – och åt Kobe beef eller Tepanyaki som det också kallas. Världens godaste mat, i min mening, och med en utsikt från 51a våningen över hela Tokyo.

Igår förmiddag satte vi oss i en minibuss, tillsammans med Alfie och hennes man Mike, och åkte de ca 4 timmarna norrut till Iwaki i Fukushima län. Ca 4 mil från kärnkraftverken. Där hade Alfie och jag med mina musiker en konsert. Det är väldigt speciellt att möta en publik i detta område. Jag får en enorm respekt för deras levnadsöden, många av dem har förlorat så mycket både i Tsunamin och pga kärnkraftsolyckan, och det är omöjligt att sätta sig in i den fruktan och stora förlust dessa människor tvingats gå igenom och fortfarande kämpar med. Det framträder tydligt att det enda man kan förtrösta på i omständigheter som dessa är sin tro. När allt rämnar så finns Jesus – den fasta klippan – kvar. Tryggheten och förvissningen om att Gud älskar mig och de medmänniskor jag har omkring mig ger livet hopp, tröst och mening, trots de svåra saker man tvingas gå igenom.

Nu säger jag Sayonara (hej då) till Japan för denna gång. Vi ses i maj igen!

Robin å jag!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln